Istappar
Jag har känt mig stark en lång period nu.
Stark - som i "Nu står jag kvar vad som än händer"
Stark - som i "Allahanda möten på skola BUP och DV --> Bring it on!"
Stark - som i "Jag skiter i om mina åsikter gör mig obekväm"
Stark - som i "Det är bara ett jobb..."
Stark - som i "Det är bara lite stök...bara lite papper....bara lite kläder!
Det är bara mina barn....
Bara kärlek...
Bara livet..
Stark..?
Bara fasad.
Stark - som i "Nu står jag kvar vad som än händer"
Stark - som i "Allahanda möten på skola BUP och DV --> Bring it on!"
Stark - som i "Jag skiter i om mina åsikter gör mig obekväm"
Stark - som i "Det är bara ett jobb..."
Stark - som i "Det är bara lite stök...bara lite papper....bara lite kläder!
Det är bara mina barn....
Bara kärlek...
Bara livet..
Stark..?
Bara fasad.
Tidens obarmhärtiga flöde
Ibland tappar jag bort mig.
Försvinner i minuter och sekunder.
Raderar dagar.
Lever från helg till helg.
Andra gånger tar tiden aldrig slut.
Sekunderna hopar upp sig i flokiga travar
Vill inte vidare för att ge plats för sega minuter.
Jag är inne i en trött loop av hopplöshet.
Försvinner i minuter och sekunder.
Raderar dagar.
Lever från helg till helg.
Andra gånger tar tiden aldrig slut.
Sekunderna hopar upp sig i flokiga travar
Vill inte vidare för att ge plats för sega minuter.
Jag är inne i en trött loop av hopplöshet.
Matt
Trött!
Arg!
Hopplös!
Hoppfull!
Arg!
Hopplös!
Hoppfull!
Big Bang
Det är kaos hemma hos mig.
Jag är kaos.
Ute ur funktion.
Jag skulle önska att min oförmåga att hålla ordning berodde på tidsbrist.
Att jag som heltidsarbetande ensamstående flerbarnsmamma
helt enkelt inte fick tiden att räcka till
att städa, tvätta kläder, damma, plocka, diska, vika tvätt,
dammsuga, ställa undan, sortera sopor, gå ut med sopor,
slänga bråte, fixa i trädgård, hjälpa barnen med läxor,
bädda sängen, sopa golv, mejla mäklare, banker och kreditorer,
sortera papper, göra rent toan, ringa felanmälan, duscha, torka bord,
sätta ihop växthuset, så blommor, .......slänga döda blommor.
Men den tid jag kunde använt åt dessa gjöromål är jag fullt upptagen
med att apatiskt spela fåniga meningslösa, ångestdämpande Facebookspel,
klicka onödigt många gånger på Aftonblaskans nyheter.
Försvinner in i cyberrymden.
Kollar bostäder jag aldrig kommer bo i.
Kollar kläder jag aldrig kommer köpa.
Uppdatera och sortera bort bloggar jag aldrig hinner läsa.
Ända fram tills det är dags att sova igen.
Då kommer jag ihåg.
Då smyger ångesten över allt ogjort fram och tvingar mig att spela ännu flera spel
tills jag blir så trött att jag kan somna.
Så jag glömmer hur värdelös man kan känna sig för några timmar...
Jag är kaos.
Ute ur funktion.
Jag skulle önska att min oförmåga att hålla ordning berodde på tidsbrist.
Att jag som heltidsarbetande ensamstående flerbarnsmamma
helt enkelt inte fick tiden att räcka till
att städa, tvätta kläder, damma, plocka, diska, vika tvätt,
dammsuga, ställa undan, sortera sopor, gå ut med sopor,
slänga bråte, fixa i trädgård, hjälpa barnen med läxor,
bädda sängen, sopa golv, mejla mäklare, banker och kreditorer,
sortera papper, göra rent toan, ringa felanmälan, duscha, torka bord,
sätta ihop växthuset, så blommor, .......slänga döda blommor.
Men den tid jag kunde använt åt dessa gjöromål är jag fullt upptagen
med att apatiskt spela fåniga meningslösa, ångestdämpande Facebookspel,
klicka onödigt många gånger på Aftonblaskans nyheter.
Försvinner in i cyberrymden.
Kollar bostäder jag aldrig kommer bo i.
Kollar kläder jag aldrig kommer köpa.
Uppdatera och sortera bort bloggar jag aldrig hinner läsa.
Ända fram tills det är dags att sova igen.
Då kommer jag ihåg.
Då smyger ångesten över allt ogjort fram och tvingar mig att spela ännu flera spel
tills jag blir så trött att jag kan somna.
Så jag glömmer hur värdelös man kan känna sig för några timmar...
Dagar - Timmar - Minuter - Sekunder
Tiden tickar obönhörligen iväg.
Jag försöker vänta in stunden då allt "blir bra"
Då hem, jobb och familjeliv flyter på.
Då livet fungerar utan BUP, Soc och extrainsatta skolmöten.
Då jag känner att jag fixar´t på egen hand.
Som andra mammor.
Och pappor.
Andra människor.
Jag har väntat länge nu!
Är så ofantligt trött, så trött i själen.
Och i kroppen.
Huvudet hänger inte med.
Jag glömmer bort saker.
Orkar inte tänka.
Facebookar mig ångestfri.
Jag har så mycket att glädjas åt egentligen.
Och jag är glad. Faktiskt.
Och lycklig.
Tacksam
Det är bara de fördömda oroskänslorna som hindrar mig att känna det på riktigt.
Med hela mig.
Jag försöker vänta in stunden då allt "blir bra"
Då hem, jobb och familjeliv flyter på.
Då livet fungerar utan BUP, Soc och extrainsatta skolmöten.
Då jag känner att jag fixar´t på egen hand.
Som andra mammor.
Och pappor.
Andra människor.
Jag har väntat länge nu!
Är så ofantligt trött, så trött i själen.
Och i kroppen.
Huvudet hänger inte med.
Jag glömmer bort saker.
Orkar inte tänka.
Facebookar mig ångestfri.
Jag har så mycket att glädjas åt egentligen.
Och jag är glad. Faktiskt.
Och lycklig.
Tacksam
Det är bara de fördömda oroskänslorna som hindrar mig att känna det på riktigt.
Med hela mig.
Hej.....
Jag finns kvar.
Jag blev lite uttömd ett tag.
Rummet blev för stort så jag glömde bort att andas.
(eller så blev det för litet?)
Vertigo
Det jobbigaste är inte
förlusten
sorgen
saknaden
Det jobbigaste är
att inte ha några minnen att sakna.
Att sakna det som aldrig fanns.
förlusten
sorgen
saknaden
Det jobbigaste är
att inte ha några minnen att sakna.
Att sakna det som aldrig fanns.
Molekyler
Det känns som om jag vittrar sönder
alla celler - alla molekyler
kämpar för att hålla ihop en trasig själ.
Som surrande bin kring en bikupa.
ångest och tårar
förnuft och känslor
lag och överlevnad
I mitt inre bor en centrifug av krafter
som berättar hur värdelös jag är
att jag trasslar till när jag vill lösa
att det är lika bra att ge upp
Jag vet inte vad, hur eller när jag skal göra saker.
Och inte kan man bara stå still och vänta ut stormen heller.
Och jag står inte ut med mig själv.
Jag känner mig som en självisk pissmänniska.
Jag behöver hjälp, men jag borde fixa själv.
Jag vill inte vara en belastning.
Men jag känner mig så liten....
Fuck it!
alla celler - alla molekyler
kämpar för att hålla ihop en trasig själ.
Som surrande bin kring en bikupa.
ångest och tårar
förnuft och känslor
lag och överlevnad
I mitt inre bor en centrifug av krafter
som berättar hur värdelös jag är
att jag trasslar till när jag vill lösa
att det är lika bra att ge upp
Jag vet inte vad, hur eller när jag skal göra saker.
Och inte kan man bara stå still och vänta ut stormen heller.
Och jag står inte ut med mig själv.
Jag känner mig som en självisk pissmänniska.
Jag behöver hjälp, men jag borde fixa själv.
Jag vill inte vara en belastning.
Men jag känner mig så liten....
Fuck it!
Punkt
Låt mig få tala till punkt låt mig känna
att det jag känner och det jag tänker har ett värde att jag behövs
inte bara som förbrukningsvara som man kan
nöta ut byta ut kasta bort totalt ignorera och placera
där det passar för tillfället låt mig få tala till punkt
om drömmar tankar rädslor och ångest som äter upp mig
innifrånochut när illusioner krossades och jag förstod att jag inte var en viktig pusselbit
som behövs för att bilden ska bli hel utan en bricka i ett spel
som jag inte spelar
LÅT MIG FÅ TALA TILL PUNKT
om dagar jag grät kämpade torkade alla sorters kroppsvätskor
tog slag sparkar nypningar blev riven biten sliten men stod envis kvar
och trodde jag var en del av någonting större och bättre
och att jag gjorde något av evighetsvärde
låt mig få tala till punkt om att kämpa trots man inte orkar
om att inte ha kraft kvar när man kommer hem låt mig få tala till punkt
om frukostmackor som inte breds om frågor man inte orkar svara på om tvätt som inte tvättas
om middag som består av nudlar och kramar som inte orkas med
om att stänga in sig och kräva total tystnad LÅT MIG FÅ TALA TILL PUNKT
om silverdrömmar och pappersmassa majdagar inkarnation rekreation desperation
Lucifer & Ahriman och två Jesusbarn om livet döden sömnlöshet trötthet som aldrig tar slut
och dagar man bara tog sig igenom om osäkerhet mörka tankar tomhet brustna drömmar
ouppfyllda löften förhoppningar och om en människa med en förkrossad förmörkad själ
som bara ville göra det som var rätt
som bara ville följa ödet
som bara ville hitta rätt
som bara ville tala till punkt.
tack.
att det jag känner och det jag tänker har ett värde att jag behövs
inte bara som förbrukningsvara som man kan
nöta ut byta ut kasta bort totalt ignorera och placera
där det passar för tillfället låt mig få tala till punkt
om drömmar tankar rädslor och ångest som äter upp mig
innifrånochut när illusioner krossades och jag förstod att jag inte var en viktig pusselbit
som behövs för att bilden ska bli hel utan en bricka i ett spel
som jag inte spelar
LÅT MIG FÅ TALA TILL PUNKT
om dagar jag grät kämpade torkade alla sorters kroppsvätskor
tog slag sparkar nypningar blev riven biten sliten men stod envis kvar
och trodde jag var en del av någonting större och bättre
och att jag gjorde något av evighetsvärde
låt mig få tala till punkt om att kämpa trots man inte orkar
om att inte ha kraft kvar när man kommer hem låt mig få tala till punkt
om frukostmackor som inte breds om frågor man inte orkar svara på om tvätt som inte tvättas
om middag som består av nudlar och kramar som inte orkas med
om att stänga in sig och kräva total tystnad LÅT MIG FÅ TALA TILL PUNKT
om silverdrömmar och pappersmassa majdagar inkarnation rekreation desperation
Lucifer & Ahriman och två Jesusbarn om livet döden sömnlöshet trötthet som aldrig tar slut
och dagar man bara tog sig igenom om osäkerhet mörka tankar tomhet brustna drömmar
ouppfyllda löften förhoppningar och om en människa med en förkrossad förmörkad själ
som bara ville göra det som var rätt
som bara ville följa ödet
som bara ville hitta rätt
som bara ville tala till punkt.
tack.
Bakslag
Det yr i mitt huvud.
Tankar och känslor leker centrifug i mitt inre.
Allt är utom kontroll och jag sugs med
i spiraler av känslor och tanker jag för länge sedan gjort slut med.
Bortåt
Bakåt
Neråt.
Hela världen känns obarhärtigt suddig
- min blick fördunklas av känslor jag inte kan greppa.
Jag blir någon jag inte förstår.
Ingen annan heller.
Orden växer i min mun, men förvandlas till ett meninglöst babbel på väg över läpparna.
Jag vill kräkas nu.
Och det är fortfarande långt kvar till natten.....
Tankar och känslor leker centrifug i mitt inre.
Allt är utom kontroll och jag sugs med
i spiraler av känslor och tanker jag för länge sedan gjort slut med.
Bortåt
Bakåt
Neråt.
Hela världen känns obarhärtigt suddig
- min blick fördunklas av känslor jag inte kan greppa.
Jag blir någon jag inte förstår.
Ingen annan heller.
Orden växer i min mun, men förvandlas till ett meninglöst babbel på väg över läpparna.
Jag vill kräkas nu.
Och det är fortfarande långt kvar till natten.....
Bindgalen
Vill!
....vill inte.
Tankar och känslor roterar
som tidvattenkrafter
Drar ihop
stöter ifrån
- som en magnet man vänder åt fel håll.
Vilsen
fångad i rörelsen
mellan apati och vansinne
....vill inte.
Tankar och känslor roterar
som tidvattenkrafter
Drar ihop
stöter ifrån
- som en magnet man vänder åt fel håll.
Vilsen
fångad i rörelsen
mellan apati och vansinne
Järnklo
Jag andas in svarta tankar
balanserar på taggtråd
Rummet blir mindre
ångesten större
Jag vill krypa in i mig själv
försvinna bort.
balanserar på taggtråd
Rummet blir mindre
ångesten större
Jag vill krypa in i mig själv
försvinna bort.
Majnatt
Natten är snäll mot mig.
Den brukar lämna spår av mörka tankar och ogripbarhet
om jag dra ut på timmarna.
Men inte denna ljumma majnatt.
Nu har jag salta grodor och salmiakmattor att muta med.
Jag känner tröttheten drar i mig, men jag har svårt att avslutadagen natten.
Så jag får helt enkelt bara bestämma mig.
Nu.
Den brukar lämna spår av mörka tankar och ogripbarhet
om jag dra ut på timmarna.
Men inte denna ljumma majnatt.
Nu har jag salta grodor och salmiakmattor att muta med.
Jag känner tröttheten drar i mig, men jag har svårt att avsluta
Så jag får helt enkelt bara bestämma mig.
Nu.
Ord
Jag vill så gärna skriva.
Jag har så många ord inom mig.
Men det står liksom en djup, tung suck främför och spärrar flödet.
Jag tror det är samma suck som täpper till luftvägarna ...när jag inte kan andas.
Samma som lägger sig som ett blylock över bröstet
och får en att känna sig liten och misslyckat.
Jag har så många ord inom mig.
Men det står liksom en djup, tung suck främför och spärrar flödet.
Jag tror det är samma suck som täpper till luftvägarna ...när jag inte kan andas.
Samma som lägger sig som ett blylock över bröstet
och får en att känna sig liten och misslyckat.
Vegeterar
Jag tävlar med mig själv
om hur lite man prestera göra på längst möjlig tid.
Jag vinner hela tiden.
Jag har lite ont i solar plexus (låter finare än mellangärdet...)
Känns ungefär som om ångesten har tagit en tugga av revbenet.
Fast det gör inget.
Då blir det mer utrymme för lungorna att andas.
Och Adam klarade sig utmärkt med et bortplockat revben.
(Ja, för om någon borde ha koll på läget, så borde det ju vara Gud...!)
(Äsch...glöm det...kom på att jag inte tror på honom i dag..)
om hur lite man prestera göra på längst möjlig tid.
Jag vinner hela tiden.
Jag har lite ont i solar plexus (låter finare än mellangärdet...)
Känns ungefär som om ångesten har tagit en tugga av revbenet.
Fast det gör inget.
Då blir det mer utrymme för lungorna att andas.
Och Adam klarade sig utmärkt med et bortplockat revben.
(Ja, för om någon borde ha koll på läget, så borde det ju vara Gud...!)
(Äsch...glöm det...kom på att jag inte tror på honom i dag..)
